Det flytande kylmediet som användes vid den tiden var rent vatten, blandat med en liten mängd träsprit som mest för att förhindra frysning. Cirkulationen av kylvatten är helt beroende av det naturliga fenomenet värmekonvektion. Efter att kylvattnet absorberar värme från cylinder, det flyter naturligt uppåt och kommer in i den övre delen av kylaren. Efter kylning sjunker kylvattnet naturligt till botten av kylaren och går in i den nedre delen av cylindern. Med denna termosifonprincip är kylningsuppgiften nästan omöjlig. Men strax efter lades pumpar till kylsystemet för att kylvattnet skulle rinna snabbare.

Centrifugalpumpar används i allmänhet i kylsystemet för moderna bilmotorer. Den mest logiska platsen för pumpen är längst ner i kylsystemet, men de flesta pumpar är placerade i mitten av kylsystemet och några är placerade ovanpå kylsystemet. motorn. Vattenpumpen som är installerad högst upp på motorn är benägen att kavitera. Oavsett var pumpen är är mängden vatten mycket stor. Till exempel kommer en vattenpump i en V8-motor att producera cirka 750L/h av vatten på tomgång och ca 12 000 L/h vid hög hastighet.

När det gäller livslängd var den största förändringen i pumpdesignen utseendet på den keramiska tätningen för några år sedan. Jämfört med de gummi- eller lädertätningar som tidigare använts är keramiska tätningar mer slitstarka, men är också benägna att repa av hårda partiklar i kylvattnet. Även för att förhindra pumptätningsfel och kontinuerliga designförbättringar, men än så länge finns det ingen garanti för att pumptätningen inte är ett problem. När det väl finns en läcka i tätningen, smörjningen av pumpen lagret kommer att tvättas bort.